Löftet om det intelligenta arbetsplatsen börjar ofta med belysning. Det är en enkel, elegant idé: ett utrymme som förutser din närvaro, lyser upp din väg och sparar energi när du lämnar.
Rayzeek
För alla som delar sitt hem med ett djur känns löftet om en "husdjursimmun" rörelsesensor som en enkel lösning på ett komplext problem.
För vilken fastighetsförvaltare som helst som tittar på en kapitalutgiftförfrågan är lockelsen med närvarosensorer omedelbar och kraftfull. Logiken verkar oemotståndlig: ljus och HVAC-system som körs i tomma rum är ett rent slöseri med pengar.
Det finns en särskild sorts frustration som varje installatör känner till. Det är ögonblicket då ett till synes enkelt jobb, ett par rörelsesensor med moderna LED-armaturer och en dimmer, går snett.
Ett tomt konferensrum, upplyst och kylt för de som inte är där, representerar ett tyst misslyckande. Det är ett spöke i maskinen för byggnadsautomation, en liten men konstant energiförbrukning som systemet var utformat för att förhindra.
För ett fastighetsförvaltningsföretag handlar lönsamhet om marginalerna. Den finns inte i stora gester, utan i minuter som skärs bort vid varje omsättning, en effektivitet som tyst sammansmälter över en portfölj.
En rörelsesensor är ett förtroendeövning. Vi installerar dessa små, oföränderliga ögon i hörnen av våra rum och ger dem befogenhet att skilja det vardagliga från det hotfulla.
En frustrerande återuppringning hemsöker de sista stadierna av många belysningsrenoveringar. Kundens nya, energieffektiva LED-armaturer, en symbol för modern framsteg, beter sig konstigt.
Det är ett bekant och frustrerande fenomen för alla som förvaltar en byggnad. Ett tomt konferensrum, tyst i timmar, lyser plötsligt upp.
I den krävande miljön i en kommersiell kylförvaringsanläggning blir rörelsesensorer ofta en källa till ihållande fel. Löftet om energieffektivitet och driftsäkerhet ger vika för verkligheten av underhållsbesök, driftstörningar och lampor som vägrar att tändas eller envisas med att förbli tända.